JULIA KARLSSON

Kategori: Resor

Tredje dagen på resande fot

Idag var första dagen på barnhemmet och efter en tjugo minuters promenad genom byn, så var vi framme. Många fascinerade från lokalbefolkningen längs vägen, men alla hälsade artigt. Vad jag märkt är folket från Tanzania ett otroligt trevligt folk. De hälsar alltid på antingen engelska eftersom de ser att jag inte är här ifrån på mitt ljusa hår och blåa ögon, eller så hälsar de på Swahili, det inhemska språket. Mambo & jambo är de vanligaste hälsningsfraserna som jag fått höra redan så många gånger sedan jag kom hit. Det är något med lokalbefolkningen som inger en fantastisk trygg och lugn känsla. Alla är så godhjärtade, framförallt Pamela och Collins, det par som håller i projektet här på plats. De har öppnat sitt egna hem för nitton stycken föräldralösa eller fattiga barn, så de ska få en plats att bo. Väl framme på barnhemmet berättade min volontärkollega Hanna att barnhemmet är nyrenoverat tack vare all hjälp som projektet fått av alla volontärer. Att personer reser ner hit för att hjälpa till, har gjort att de kan rusta upp barnhemmet. Så nu är det tillochmed fräschare än volontärcentret, vilket bara gör mig glad. Världens underbaraste barn bor här, med glimten i ögat och så mycket kärlek hos sig. Idag har jag lagt pussel med dem i cirka två timmar vilket är så olikt mig med mitt värdelösa tålamod. De har flätat mitt hår och sagt att min hårbotten är så fin. Jag har fått teckningar målade till mig, en av de yngsta pojkarna målade ett flygplan just till mig bara för jag visade hur man vek pappersflyg. Arbetsdagen flög iväg, jag är så glad. Och jag är redan så hemma. Att jag ska vara här i sex veckor till får det bara bubbla i min mage av lycka. Även om lokalbefolkningen är väldigt glada och trevligt av sig så är de också ganska dåliga på att le. Själv använder jag mitt leende som en hälsningsfras men det går inte hem här. Det blir istället som en start för något nytt och de svarar med att förvänta sig att jag ska interagera med dem. Istället använder de alltid "jambo" eller "mambo" som hälsning och sedan släpper de fram ett leende mot mig. Nu kom precis George, en underbar pojke som arbetar på Pamelas shop. Han har alltid ett stort leende och pratar halvknakig engelska. Han är sexton år, jobbar i en butik hela dagarna från morgon till kväll och kan inte prata så mycket förutom swahili. Men han har ett leende på läpparna dagligen och är så sjukt trevlig. Nyss kom han och ville spela kort med oss. Han skulle förklara hur kortspelet gick till på engelska vilket var lite svårt. Men trots språkbarriären gjorde det svårare, var hans leende ständigt från ena kinden till den andra. Det finns så mycket kärlek här, på gatan när man möter människor som säger mambo eller bara hos de jag bor med. Allra mest kärlek finns hos barnen, de har glädje som lyser i hela ansiktet, både med ett leende och med ögonen. Jag hoppas jag utstrålar lika mycket glädje. För det vill jag göra och framförallt ge dem lika mycket kärlek som de ger mig.

Throwback Mallorca 2015

Tre bilder från Mallorca förra året. Jag, min syster och min mamma åkte på semester till den helt underbara ön Mallorca. Tio dagar av sol, bad, äventyr i bergen och runt om hela ön. Det var ett par bra 10 dagar och jag hittade skivan med alla bilder från min systers systemkamera här om dagen när jag rensade lite i mitt rum. 

Så varför inte inviga denna fredag med tre bilder från denna resa?