JULIA KARLSSON

Charity Daycare

De två senaste dagarna har jag jobbat 9-12 på ett daycare tillsammans med barn mellan 2-5 år. Mysigaste ungarna måste jag erkänna, när de sjunger på morgonen i kör och hur de vill lära sig nya saker. Visst är det tufft att ha barn som ibland saknar hämningar, när barnen blir ledsna eller osams, när de petar sig i näsan eller bara utforskar genom att nypa en i armen eller dra en i håret. Men det vägs upp av allt det fina i dessa barn, bara för att de är just barn. För barn är så härliga att jobba med!

Lever loppan med barnen

Ja, idag går att sammanfatta med ett ord: glädje. Jag sitter här på vårt hus uteplats och lyssnar på böneutropet samtidigt som det luktar plast. Bränd plast. För här existerar ingen sopsortering så deras sätt att ta vara på sopor är att bränna det. Jag och Hannah har idag lekt hela eftermiddagen med barnen på barnhemmet. Vi köpte en fotboll till dem som verkligen gav lycka till allihopa. Så både stora och små barn tog vi med oss till en fotbollsplan för att spela fotboll, hoppa hopprep och bara leka. Kul var det verkligen, fast jag fick lite av en allergisk reaktion av gräset så det började klia över hela kroppen och fick även en del utslag. Men det försvann direkt nästan när vi lämnade gräset så det är ingen fara med mig. Trött nu, helt slut i huvudet men förberedd för morgondagen. Den består av dagis först med barn mellan två och fem år. Kommer smälta för de är så söta, helt säkert. Senare på kvällen blir det ett besök på barnhemmet bara för att träffa de fantastiska barnen då alla slutar skolan efter fyra. Puss & kram direkt från Tanzania.

Andra lördagen i Tanzania

Andra lördagen jag spenderar här i Tanzania och den var fullbokad med en dagsutflykt. Jag och Hannah blev upphämtade klockan 8.30 denna morgon av vår chaufför. Dagen bestod av först ett besök till startpunkten av Kilimanjaro bestigningen, det vill säga där man påbörjar bestigningen helt enkelt. För mig, vars bestigning nu blivit framflyttad två veckor pågrund av att en annan svensk tjej ska bestiga den då så vi kan göra den tillsammans, var det coolt att vara där. Jag blev ännu mer taggad på bestigningen och även började fundera över hur galet det är att jag ska göra det. Kommer bli tufft, men börjar bli mer mentalt förberedd än nånsin. Efter det tog vi oss vidare till Ndoro Waterfalls, ett jättefint vattenfall beläget nära Kilimanjaro. Hela området som vi åkte i var väldigt vackert pågrund av all grönska eftersom det ligger så nära berget och därmed får fukt. Det gör att växter växer bättre där än mer mot Moshi town och byn Soweto där vi bor. Sedan tog vi oss till en kaffeplantage där vi fick följa med processen från kaffebönor som växt, till att dricka egengjort kaffe. Det var väldigt kul att se, dock var det en guide som var påverkad på ett eller annat sätt som var lite jobbig. Annars var det en fin liten plantage mitt på landsbygden som försörjde sig på kaffet. Sist men verkligen inte minst var grottorna på tur och dessa grottor användes av en viss tribe i Tanzania som hette Chaga. De var kända för att bo i dessa grottor under krig, bland annat andra världskriget. Det var riktigt coolt men också obehagligt för vi bokstavligen kröp ner under jorden i urgrävda tunnlar som använts av triben när landet låg i krig. Lite läskigt, men riktigt rolig upplevelse. Sedan gled vi hemåt och hela kvällen har vi suttit snackandes, med lite vin och även läst en del. Det var min lördag det, imorgon har jag varit iväg hemifrån i hela två veckor! Puss & kram.

Såhär är det i Tanzania

Här blir man röd över hela benen av sanden som vägarna består av. Här duschar man i kallt vatten, blir jagad av myggor och kliar sönder myggbetten. Här möter man fattiga människor, kvinnor, barn och män. Här möter man barn som arbetar istället för att gå i skolan för att de inte har råd med utbildning. Här sitter man på en minibuss som kallas för dala-dala fullproppad med folk samtidigt som personligt utrymme inte alls existerar. Här äter man mat som kan få ens mage ur balans och här går det inte att dricka vatten från kranen. Här är hushållen fullproppade med människor, folk som delar rum och inte tillräckligt med utrymme för hela hushållet på samma gång. Här får man stå ut med att toalettpapper eller tvål inte finns på toaletterna. Här får man möta en kultur där kvinnor inte är lika mycket värda som männen och barn ska klara av mer än att bara vara barn. Men här utvecklas varje dag nya vägar, som byggs på med asfalt. Här duschar man gärna i kallt vatten för att det man är tacksam över att ha en dusch. Här får man ett leende och en hälsning av varje människa, vare sig den är fattig eller rik. Här är varje barn som går i skolan, tacksamma för sin utbildning och älskar att vara i skolan varje dag. Här går det att ta sig framåt med fordon för ungefär en svensk krona per gång när man vill färdas längre sträckor. Här är varje måltid lagad från grunden, tillochmed så att grönsakerna kan komma från grannens odling. Här kan man också köpa mängder av exotisk frukt för inga pengar alls. Här är varje hushåll en familj, där de tar hand om varandra oavsett om blodet inte är gemensamt. Här är man tacksam över att kunna bära med sig toalettpapper och tvål i sin väska, för man har möjligheten att kunna göra det. Här finns det också kvinnor som varje dag får chansen att ta plats, för samhället utvecklas till mer jämställt. Som bonus får man kramar av barn när man är ute och promenerar i byn. För även om Tanzania är ett av världens mest fattiga länder, har jag blivit förälskad i det. För det är också helt fantastiskt.

En heldag med barnen

För vilken fantastisk känsla det är att vara tillbaka till barnen igen! Jag och Hannah spenderade hela dagen, både förmiddag och eftermiddag på barnhemmet. Dagen har bestått av spela kort, lägga pussel, rensa spenat, följt med dem för att handla och även hoppat hopprep för fulla muggar. Idag tog vi också med oss presentpåsad med Bamse på som alla barn fick varsina. De kommer från Sverige då jag fick dem av min snälla faster för att ta med hit till barnen. Glada blev dem verkligen och det rörde mitt hjärta lite extra, då så lite kan göra dem så himla lyckliga. Nyss har jag och Hannah spelat kort, druckit vin och ätit choklad vilket var supermysigt! Vi kollade också nyss igenom bilder på barnen och båda våra hjärtan smälte. Jag är verkligen på rätt plats just nu och dessa barn skänker mer glädje än något annat i denna värld. Tack för att jag fick träffa dem och inspireras av deras glädje!

Hemma efter safari

Nu är jag snart påväg hem till Soweto, byn som jag bor i här. Jag har vart iväg fem dagar och campat samt varit på safari vilket har varit helt fantastiskt! Jag använde dock min kamera mest vilket gör att jag knappt har några bilder och dessutom blir det jobbigt att sammanfatta allt via mobilen. Därför får ni ha lite tålamod och vänta på inlägg om hela safarin i detalj tills jag kommer hem. Då får ni ta del av de bästa bilderna och även lite tips samt hur jag upplevde det. Imorgon är det åter dags att gå tillbaka till barnhemmet, som jag har saknat under dessa dagar. Ska bli skönt att komma tillbaka och träffa de underbara barnen igen!

Fyra promenader genom byn

Idag har som alla andra dagar här varit helt fantastisk. Den började med att jag och Hanna tog vår dagliga promenad till barnhemmet som tar cirka 20 minuter om man går i vanlig takt enligt det svenska perspektivet. Men den här dagen bestod av tre andra promenader i byn också för barnen drog med oss på olika ärenden. Först gick vi tillsammans med Rabia, Nasra och Shania för att köpa spenat. Efter en promenad längs majsåkrar hamnade vi mitt i en skog av bananträd vilket jag och Hannah var helt fascinerade av. Men barnen skrattade bara åt oss för det är ju en självklarhet för dem, men inte för oss vilket chockerade dem när vi talade om det. Vi mötte upp en kvinna som skar av spenat direkt från sin odling och gav det till oss som ingenting. De rensade vi sedan ett tag på barnhemmet för att göra de klara för middag. Efter det gick vi med flera av de andra barnen först för att köpa ägg och sedan för att köpa grönsaker. Det var roligt att få se hela byn och även få följa med barnen i deras vardag! På eftermiddagen så åkte jag och Hanna in till stan. Där köpte jag en islatte och bananasplit på bästa caféet med namnet "Kilimanjaro café". Mumsigt som in i tusan. Fick också med mig två fina armband i läder som nu sitter runt min handled. Sedan massa kärlek från befolkningen i stan också, bland annat ett "I love you" från en kille innan jag klev på Dala-dalan (en minibuss som de PROPPAR fulla) hemåt. En bra dag med mycket härliga stunder som fått mig att uppskatta mitt liv så mycket. Det blir så annorlunda här för alla barn tvingar en att leva i nuet vilket är helt fantastiskt!

Kärleken finns i det lilla

Ett lyckorus som svävar rakt in i hjärtat av ett barns skratt och lycka för det lilla. Kärleken som ges fast livet inte erbjuder likvärdig kärlek. För livet här är inte ömsesidigt, ingen av människorna förtjänar fattigdom eller orättvisa. För trots att de reagerar på mitt ljusa hår och min ljusa hy, är jag på insidan gjord av samma hjärta som vill ge samma kärlek. Vi är likvärdiga, vart vi än kommer ifrån och hur vi än ser ut. Min bakgrund säger att jag ska vara försiktig med all kärlek jag har. Men jag vill vara som dem, ge iväg den villkorslösa kärleken till de jag möter. För alla förtjänar den och behöver den. Så låt mig ta med kärleken som finns här, jag ska ta hand om den och låta den få platsen som den förtjänar. Den grundas i det lilla och det tacksamma. I ett fattigt barns leende eller o en fattig kvinnas vilja. I ett skolbarns tacksamhet för att ens få möjligheten att lära sig något nytt. Den finns och existerar här bland oss. Vi behöver bara låta den rymmas i våra hjärtan.

Perspektiv: ekonomi i Tanzania

Den här morgonen pratade jag med Pamela, kvinnan som håller i en del av projektet & Hanna, den andra volontären. Jag behövde växla pengar till tanzanisk shilling och vi kom in på ämnet pengar. Samtidigt som vi berättade vad man kunde köpa hit och dit med den svenska kronan berättade Pamela om shilling. Jag fick samtidigt som jag åt min frukost en sjuk chock av kontrasterna. Varje månad i Sverige får ett barn barnbidrag eller studiebidrag på 1050kr VARJE månad. Ändå klagar svenskarna över att skolan är det värsta dem vet och hur jobbigt det är. Det bidrag som svenskarna får, det motsvarar en maxlön för en invånare i Tanzania PER månad. Alltså får en invånare inte tjäna mer pengar än så, då måste de jobba gratis. I Tanzania är det inte en självklarhet att gå i skolan, där kan barn arbeta på majsfält eller göra hushållssysslor istället. Men de som får gå i skolan, kostar det otroligt mycket för och då är det inte ens samma nivå på utbildningen här som i Sverige. 5000 svenska kronor kostar det för ett barn att gå i privatskola i ETT HELT ÅR, det vill säga ett av de bästa utbuden här i landet. Så genom att skänka 5000 svenska kronor, kan ett barn få gå i skolan ett helt år. Förstår ni skillnaden? Hur sjukt är inte detta? Så tänk efter, se världen ur ett annat perspektiv. För det här är verkligheten för vissa människor.

Tredje dagen på resande fot

Idag var första dagen på barnhemmet och efter en tjugo minuters promenad genom byn, så var vi framme. Många fascinerade från lokalbefolkningen längs vägen, men alla hälsade artigt. Vad jag märkt är folket från Tanzania ett otroligt trevligt folk. De hälsar alltid på antingen engelska eftersom de ser att jag inte är här ifrån på mitt ljusa hår och blåa ögon, eller så hälsar de på Swahili, det inhemska språket. Mambo & jambo är de vanligaste hälsningsfraserna som jag fått höra redan så många gånger sedan jag kom hit. Det är något med lokalbefolkningen som inger en fantastisk trygg och lugn känsla. Alla är så godhjärtade, framförallt Pamela och Collins, det par som håller i projektet här på plats. De har öppnat sitt egna hem för nitton stycken föräldralösa eller fattiga barn, så de ska få en plats att bo. Väl framme på barnhemmet berättade min volontärkollega Hanna att barnhemmet är nyrenoverat tack vare all hjälp som projektet fått av alla volontärer. Att personer reser ner hit för att hjälpa till, har gjort att de kan rusta upp barnhemmet. Så nu är det tillochmed fräschare än volontärcentret, vilket bara gör mig glad. Världens underbaraste barn bor här, med glimten i ögat och så mycket kärlek hos sig. Idag har jag lagt pussel med dem i cirka två timmar vilket är så olikt mig med mitt värdelösa tålamod. De har flätat mitt hår och sagt att min hårbotten är så fin. Jag har fått teckningar målade till mig, en av de yngsta pojkarna målade ett flygplan just till mig bara för jag visade hur man vek pappersflyg. Arbetsdagen flög iväg, jag är så glad. Och jag är redan så hemma. Att jag ska vara här i sex veckor till får det bara bubbla i min mage av lycka. Även om lokalbefolkningen är väldigt glada och trevligt av sig så är de också ganska dåliga på att le. Själv använder jag mitt leende som en hälsningsfras men det går inte hem här. Det blir istället som en start för något nytt och de svarar med att förvänta sig att jag ska interagera med dem. Istället använder de alltid "jambo" eller "mambo" som hälsning och sedan släpper de fram ett leende mot mig. Nu kom precis George, en underbar pojke som arbetar på Pamelas shop. Han har alltid ett stort leende och pratar halvknakig engelska. Han är sexton år, jobbar i en butik hela dagarna från morgon till kväll och kan inte prata så mycket förutom swahili. Men han har ett leende på läpparna dagligen och är så sjukt trevlig. Nyss kom han och ville spela kort med oss. Han skulle förklara hur kortspelet gick till på engelska vilket var lite svårt. Men trots språkbarriären gjorde det svårare, var hans leende ständigt från ena kinden till den andra. Det finns så mycket kärlek här, på gatan när man möter människor som säger mambo eller bara hos de jag bor med. Allra mest kärlek finns hos barnen, de har glädje som lyser i hela ansiktet, både med ett leende och med ögonen. Jag hoppas jag utstrålar lika mycket glädje. För det vill jag göra och framförallt ge dem lika mycket kärlek som de ger mig.

Idag åker jag till Tanzania

Idag åker jag till Tanzania. Jag förstår det inte. Jag åker idag. Idag åker jag. 
Jag kommer imorgon stå i Tanzania, redo för nya utmaningar. Redo för att se allt det nya och uppleva nya kulturer. 
Jag ryser. Jag har väntat på det här. Jag har jobbat så hårt för det här. 
Och nu är jag här. Jag är så glad, ni anar inte. 

Nu åker jag. 
Jag kommer självklart att uppdatera så gott det bara går. 
Hoppas ni får det bra här i Sverige.
För nu lämnar jag!

De senaste dagarna

En vecka innan avresa så har jag haft ledigt. Jag har valt att ta vara på denna vecka och umgåtts med alla mina nära samt fixa en del med det sista innan avresa. Så förlåt för att jag inte har uppdaterat, men här kommer ett sammansatt inlägg om min senaste vecka! 

 I måndags så var min bästa syster här för att enbart umgås med mig! Vi passade på att åka till Gränby centrum för att köpa en klocka till hennes sambo för de har varit tillsammans i sex år nu. Gullisarna, mitt favoritpar på hela jorden!  Lite fika och härligt sällskap med min syster sådär en måndag var helt underbart. 

På tisdagen så åkte jag till stan runt tre tiden för att möta upp Simon. Vi skulle spela lite bowling som jag inte spelat på flera år. Jag trodde verkligen att jag skulle vara värdelös men efter tre strikes under första omgången och han noll, hade jag faktiskt ledningen ett tag. Dock så var jag tvungen att släppa fram honom i tävlingen lite för att jag ville inte umgås så lät honom vända och ta hem vinsten. Skämt och sido, han vann välförtjänt ändå! 
Vi åkte sen hem till honom efter att ha handlat käk där vi lagade mat och började kolla på en serie som heter Stranger things. Vi kollade klart på hela serien på en och samma gång, hehe. 

På onsdagen vaknade jag hos Simon och spenderade dagen hos honom. Runt klockan 14 tog jag bilen hemåt och mötte upp mamma, morfar, mormor och min syster. Vi skulle äta middag på restaurang och efter mycket om och men så hittade vi äntligen en som var tillgänglig. Där åt vi fantastisk god mat och hade en jättehärlig kväll! 
Efter det tog jag bussen hem till Linn där jag mötte upp mina tjejer för en kväll med festligheter. Mojitodrinkar och härligt sällskap fullbordade denna kväll, tack för det mina fina tjejer. 

Veckan avslutas med en afterwork tillsammans med mina underbara kollegor. Så torsdagen blev en sjukt rolig kväll! 
På fredagen åkte jag, mamma och Paulina på konsert här i Uppsala för att se Lars Winnerbäck, Melissa Horn och Miriam Bryant. Jag mötte upp Simon efter det för att åka hem till honom och umgås lite det sista innan jag åker. En helbra kväll det med. 
Lördagen spenderade jag med mina fina tjejer, en lasagne på Forno Romano samt en öl på Unico. Det var en så härlig kväll för äntligen var vi alla fem samlade på samma plats och det kändes lite som när vi hängde i skolan igen. Mina finaste hade också köpt en liten skrivbok där de skrivit så fint om mig att jag började gråta mitt på Unico bland alla människor. 

Den här veckan har fått mig att inse vilka underbara människor det finns i min närhet och hur lyckligt lottad jag är att ha dem vid min sida. 
Jag är så tacksam över att också ha deras stöd med min resa, tack alla för ni finns här för mig! 
Tack tack tack.

Inköp av inspirerande böcker och skrivbok

I torsdags när jag var på stan så besökte jag även Akademibokhandeln en snabbis. Där skulle jag köpa en skrivbok som ska användas som dagbok i Tanzania. Jag hittade en jättefin med en karta som omslag vilket jag tyckte passade mig alldeles perfekt. Sedan är jag också medveten om att på bilderna ovanför är den upp och ned, en liten detalj som jag inte orkar lägga onödig tid på. Jag passade också på att köpa lite böcker, jag som faktiskt älskar att läsa. Så jag köpte två böcker som jag så länge har velat läsa, men det har inte blivit av: de två som ni ser på bilden ovanför skrivna av två riktigt inspirerande människor. 

Jag är ju inne på spåret att börja arbeta med mänskliga rättigheter samt utbilda mig inom det området, därför fastnade jag direkt på dessa två böcker. Med höga förhoppningar ska de få följa med i resväskan till Tanzania. Tillsammans med resan jag gör ska de få fortsätta inspirera mig och jaga mina drömmar som också inkluderar en väg mot rättvisa och fred runtom på jorden.

Puss & kram.

 

Torsdag, fredag & lördag

I torsdags så hade jag en ledig dag som sagt. Jag tog vara på den genom att först enbart bara vara hemma och sedan mot kvällen åka in mot stan. Där köpte jag hårsnoddar, lite skrivböcker samt hann med en kaffe och en god bok på Waynes innan det var dags för ett läkarmöte på vaccinationsbyrån. Jag skulle få recept för den allra sista vaccinationen, tabletter som skydd mot Malaria. 

Efter det mötte Simon upp mig och vi köpte lite käk som vi åt vid ån. Efter en mysig kväll så åkte jag hemåt igen för att sova då väckarklockan stog tidigt på. Klockan 5 på fredagen befann jag mig på jobbet för ett pass fram till 15. Därefter åkte jag hem, somnade i min säng i tre timmar trots att jag inte tänkt vila alls. 

Lyckades ändå somna relativt i tid på fredagskvällen trots min vilostund på eftermiddagen då jobb väntade även denna lördag. 9-16 befann jag mig på jobbet vilket snabbt gick över. Nu har jag käkat lite kesella med vindruvor och har städat en del så nu ska jag snart ge mig iväg på en träningsrunda utomhus. 

Läggdags tidigt ikväll också då sista jobbpasset innan resan går av stapeln, 6-15 imorgon och sedan blir det inget Mcdonalds på hela två månader. 

Hoppas ni får en fin helg, 
puss & kram. 

Sista hela helgen i Sverige

Hej på er alla finisar! Jag har nu efter tre dagar med stängningar på jobbet, en ledig dag såhär mitt i veckan. Den följs sedan av en helg full av jobb, tre pass kvar och sedan går jag på tjänstledighet i tre och en halv månad för att resa. Jag förstår själv inte att tiden är här, den tiden som jag sett fram emot och jobbat så hårt mot hela detta år. 

Lyckan var obeskrivlig när jag åkte från jobbet inatt klockan tolv, med vetskapen om att inga mer stängningar på hela fyra månader väntar! Jag trivs bra med mitt jobb men efter att enbart ha stängt i ett halvår, blir vem som helst väldigt trött på det. 

I helgen var jag ledig och där hade jag en härlig utgång med mina tjejer. Jag har också varit hos Simon samt spenderat tid med släkt från både mammas och pappas sida. På lördagen sa vi hejdå till min kusin som nu flyttat ner till Skövde för att plugga och på söndagen åkte jag till Enköping för att träffa min släkt där innan jag åker iväg. Däremellan hann jag även med en cykeltur på landet, ja till och med så lantis att vi cyklade på en åker i Bälinge.

Sammanfattningsvis har det varit en härlig helg, sista hela helgen jag spenderar i Sverige. Sjukt. Ja. Vad ska jag mer säga? 
Idag ska jag bara ta det lugnt och sedan ta en tripp in till stan för att fixa lite med resan samt käka lite middag där. 

Hoppas ni får en fin dag, 
puss & kram!

Upp