JULIA KARLSSON

Rafting längs Ayung River

Vi bestämde oss redan första veckan att rafting var en utflykt som vi ville göra. Så igår blev vi upphämtade av en minibuss som skulle ta oss upp till området Ginyar och floden med namnet Ayung river. Efter en två timmars lång bilfärd, först i hetsig trafik och sedan uppför kraftiga backar med djungel utanför våra fönster, kom vi fram. Vi fick sätta på oss varsina flytvästar och varsina hjälmar för att sedan sätta oss i en gummibåt tillsammans med en guide och ett kinesiskt par. Gummibåten skulle sedan ta oss nerför floden genom forsar och genom vattenfall. Naturen som vi åkte igenom var helt magisk. Vi åkte mitt i en djungel bland palmer med kokosnötter och andra tropiska träd. Rätt som det var kunde ett vattenfall dyka upp som vi åkte under och fick oss en dusch av det friska vattnet. Det var så vackert och så härligt, samtidigt så roligt. En bra dag för vår del, som avslutades med god middag och ett par öl. Jag tackar livet för att jag får vara här, tillsammans med Simon. Äventyr blir extra roligt med honom.

Mat, mat & mat

Titta på dessa bilder. Se hur gott det ser ut. Jag älskar maten som Bali har att erbjuda. Frukt & grönt. En massa smoothies & juicer. Lokal mat med nudlar & kyckling. Mums.

Poolhäng hela dagen lång

Dagen började med en härlig frukost bestående av avokadomackor och varsin riktigt god smoothie. Under frukosten bestämde vi oss för att idag fick det bli en pooldag, då de senaste dagarna varit fulla av aktiviteter. Så därför fick dagen innehålla sol, bad och läsning. Lunchen åt vi vid poolen och på eftermiddagen när solen hade påbörjat sin nedgång tog vi varsin milkshake också. 

Nu ska vi fixa oss inför lite middag ikväll på någon fin restaurang. Även om vi har varit här i över två veckor, hittar vi ändå nya ställen som är bra att äta på. Eller förresten, Simon säger att han ska spöa mig i lite kortspel innan vi tar oss ut. Vi får se om jag får med honom sen när det visar sig att vinsten inte blev hans, hehe. 

Jag älskar att spendera hela dagarna i bikini, under solens strålar och bara slappna av. 

Låt mig berätta hur Bali är

Vi möttes av en kvav, fuktig och tropisk värme när vi steg av flygplanet. Totalt hade vi rest arton timmar med två olika flygplan och klockan var 23.30 lokal tid. Efter att ha betalat alldeles för mycket pengar för en taxi och behövt ge två balinesiska män dricks för att de tog vår vagn med bagage, så kom vi fram till vårt hotell i Legian. Trötta, men ändå förväntansfulla för vad morgondagen skulle visa oss. 

Låt mig sammanfatta Bali som en ö med mycket trafik, framförallt mopeder som tutar regelbundet. Bland mopederna, kryllar det av taxibilar som är bättre på att använda tutan, sedan finns det en del bilar här och där. De små vägar som pryder hela ön är hårt trafikerade men samtidigt är lokalbefolkningen riktigt skickliga på att föra sina fordon framåt och även att väja för andra fordon. Det är som ett organiserat kaos.
 Bali är varmt, med vacker grönska men också ett flertal små hus med orangea plåttak. Husen pryds av flera hinduistiska skulpturer som ger varje hem en välkomnande känsla. Folket tycker väldigt mycket om att vistas utomhus, säga "hello" och de har även en talang för att le gulligt vid ögonkontakt.

Låt mig också sammanfatta Bali som en ö med fina, turkosa stränder som omringas av klippor och stenar. Den södra delen av ön, har de finaste stränderna som vi har besökt. Tänk dig att bada i så klart vatten att du kan se sanden på botten även om dina fötter inte når den.
Bali har också grönska så som regnskog, palmer, bananplantor, risfält och blommor. Det är så fint.

Vi bor vid en strand som är ungefär en mil lång och den är uppdelad i ett flertal olika delar. Vi bor på den del som kallas Legian och även om stranden har ett problem med nedskräpning, är det en strand som passar oss. Den har höga vågor, perfekta för surfing, framförallt för oss som aldrig ställt oss på en surfbräda förut. Vi kallade oss själva för nybörjare, ni vet sådana som inte riktigt fattar hur man gör. Men nu har vi börjat fatta, hur man tajmar en våg och hur man håller sin kropp ståendes på en bräda som glider fram över havet. Stranden vi bor vid är också lång, så det går att ta långa promenader längs den, både i solen under dagen men också i solnedgången. Vi trivs. 
Oja, vi trivs.

Ett halvår senare

Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen. Precis hemkommen från Tanzania, försökte hitta tillbaka till vardagen och hade hela vintern framför mig. 
Nu, cirka ett halvår sedan jag skrev senast håller vintern precis på att passera och jag är återigen långt bort från vardagen. För ni som känner mig, vet om att jag älskar att vara på resande fot för att upptäcka världen och dess fantastiska platser. Så återigen har jag flugit från kalla Sverige tillsammans med min pojkvän Simon, denna gång till Bali. 

Vintern har bestått av jobb, hängt med familj, kompisar och Simon. Inte så mycket mer har hänt men jag har tydligen varit tillräckligt upptagen för att undvika att skriva av mig här, kring vardagen och allt som sker. Men nu har jag saknat att skriva, även om det handlar om enbart vardagen och därför är jag tillbaka. Vet inte hur ofta, när det kommer bli och vad skriften kommer handla om. Men skriva vill jag göra. Jag läste igenom min blogg, tittade tillbaka på tidigare inlägg och fick ett sug om att berätta om vardagen igen. Så kul.

Låt mig välkomna er tillbaka till att läsa om mitt liv, jag är glad att ni är här. 

Torsdagen den tjugosjunde oktober

 

Hej på er! Kom precis hem efter att ha spenderat hela eftermiddagen och kvällen på stan med världens bästa Nellie. Fick också träffa Maja en snabbis som hängde med i början vilket var jättekul! Vi fikade för livet, det vill säga för rosa bandet på Waynes och jag tycker det är så megabra att rosa bandet sprider sig mer och mer i Sverige. 
Jag blir som manisk, ska köpa allt som ger pengar till cancerfonder, så är jätteroligt att det finns mer chanser att kunna bidra!

Nu har min syster kommit till mig, hon fyller ju som sagt år imorgon. Så ska kolla på "Familjen Wahlgren" med henne innan läggdags då det var tydligen nått hon ville se. 

Puss & kram.

En solig dag på jobbet

Idag möttes jag av solsken på jobbet. Ett pass på 10-19 väntade idag och var lite av ett blandat pass. Solen skapade ett bättre humör hos mig, trots att den bländade mig i drive-fönstrena så jag inte ens såg gästen som jag talade med.Väldigt hackig försäljning, en film i samarbete med Sirius spelades in och det var mycket som gick upp och ned. 

Men nu är jag hemma, redo för läggdags då det är öppning som står på schemat imorgon bitti. Efter det ska jag möta upp Nellie på stan för att bara snackilura och även försöka hinna med ett pass på gymmet. Ska också springa en del ärenden när jag har en ledig eftermiddag, så det blir gjort. 

På kvällen kommer min syster hit till Uppsala då det är hennes födelsedag på fredag. Nu var det längesen jag träffade henne, så ska bli så mysigt. 
Hoppas ni har haft en bra dag!
Puss & kram.

Resultat av insamlingen i Tanzania

Alltså ser ni? De här barnen som står på denna balkong, var de som fick min tid i Tanzania till den bästa någonsin. De här barnen blev min nya familj, de betyder så mycket för mig och de är världens finaste. Det är svårt att hitta den kloka och givmilda blicken som finns hos dessa barn, i barn som lever i Sverige. För dessa barn vet vad livet innebär. De är en familj bestående av ett par Collins och Pamela som öppnade sitt egna hemför tjugo barn som på ett eller annat sätt inte har några föräldrar. Antingen har deras föräldrar inte råd att försörja dem eller så har de gått bort. Om dessa barn hade fått komma till Sverige, där förutsättningarna ser bättre ut, hade alla gjort stora saker. De har drömmar och de har hjärtan av guld. Mina underbara hjältar. 

På plats har de andra volontärerna nu tagit bilder på det färdigställda huset som jag var en del av att starta upp. Men vi har inte kunnat gjort det utan all hjälp från Sverige. Ni är helt fantastiska som skänkt pengar till vår insamling till dessa barn. Barnen fick dela sängar och vissa fick sova på madrasser på golvet pågrund av sådant litet utrymme. De hade ingen trygg plats att leka på då detta hus var enbart betong grund när jag anlände till Tanzania. Nu har huset blivit färdigt, även stenplattor ligger över hela gården för att underlätta för barnen. En helt ny vattentank ska installeras på detta hus så de får god tillgång till vatten.

Jag är så tacksam för att jag fick träffa dessa barn och ungdomar. Jag gråter nu när jag skriver för att jag saknar dem varje dag, så det gör ont i mig. Ni är värda all lycka i världen och jag hoppas att genom den hjälp jag försökt ge er, så får ni det bättre. Nu är huset färdigt, och ni förtjänar det. Så himla mycket. Om jag kunde, skulle jag ge er allt. Allt jag bara har. För ni är värda mer än så. Ni är värda mer än allt. 

Måndagen den tjugofjärde oktober

Kom precis hem från jobbet efter att enbart ha jobbat i fyra timmar. Det var så himla lugnt idag, såhär en dag innan löning, så därför fick jag gå hem tidigare. Hade ändå en del att ta tag i här hemma, som jag nu är fullt upp i. Jag ska städa litegrann och göra en del ärenden. 

Helgen har varit jättehärlig, var dock alldeles för dålig på att ta kort så dessa bilder är från tidigare helger. Jag åkte iallafall och mötte upp Elin tidigt på lördag morgon för att hänga med henne på några visningar på två lägenheter. Sen åkte vi till donken för att hälsa på Stina som jobbade och det var så härligt att hänga med dem igen.
Efter det tog jag bilen ut till Simon, där vi hängde hos honom hela kvällen. Åkte en snabbis in till IKEA för att köpa en lampa till hans rum då jag klagat så mycket om att hans belysning är så dålig.. Hehe. Det blev jättefint med lampan vi köpte och på vägen hem köpte vi med oss Subway och även en stor godispåse från Bon-bon. 

Dagen efter hängde vi i sängen hela dagen, bokstavligen. Inte förns klockan fyra på eftermiddagen gick vi upp för att äta litegrann för att sedan glida in till stan för att kika på bio. Deepwater Horizon hette filmen och den var bra! Inte värsta värsting filmen, men ändå sevärd. 

Nu ska jag ta och städa undan lite i mitt rum. 
Puss & kram.

Det blir vad man gör det till

För vardagen flyter på och jag är i full gång med allt som livet har att erbjuda. Redan första helgen som jag kom hem till Sverige tog jag, min syster, min morfar och mamma en tripp till Borås för att hälsa på lite släktingar. Höstfärgerna pryder Sverige nu i oktober och det är svårt att inte njuta för mycket nu innan löven faller ner från träden. Jag och min syster åkte i en bil och det är svårt att hitta ett lika trevligt sällskap som henne under en fem timmars bilresa. Världens bästa syster. 

Den fantastiska familjen som vi bodde hos, Maria och Niklas, har tre underbara hundar och även deras barn är så himlans goa. Så det var verkligen supertrevligt att hälsa på dem då det var ett år sedan sist för min del. 

För mig är träningen också igång, vilket känns underbart att få ta upp den igen. Några pass har jag befunnit mig på, bland annat zumba som jag också ska åka iväg på ikväll. Annars är det gött att få lyfta lite skrot igen, en av mina favorithobbys konstigt nog. Har också kunnat träffa alla som jag saknat så mycket när jag var borta, alla vänner, Simon och familjen. Ja, ofta kommer jag på mig själv med att le extra mycket bara för att alla människor är så fina i min omgivning. 

Och vet ni vad? Ibland är det bara nödvändigt att ta en paus från allt ibland. För efter denna två månaders långa paus så är det fantastiskt roligt att vara tillbaka på jobbet. Fy tusan så kul det är, ni anar inte. Att enbart jobba heltid nu, under dagtid gör allt så mycket bekvämare då det får mig att känna mig som jag faktiskt har ett liv utanför jobbet också. Sen är det ett plus att man har världens roligaste kollegor att jobba med också! Ska på utbildning snart igen, lära mig ännu mera och ja, jobbet flyter bara på. Jag är så glad att jag tog beslutet att stanna kvar!

Nu är klockan slagen för att springa till bussen. Önska mig lycka till på mitt zumba pass med Ines & Nellie. Vi ska mötas i stan över en kaffe först, som jag sett fram emot att träffa mina tjejer. 

Puss & kram!

Två veckor senare efter hemkomsten

Jag har precis börjat landa i att faktiskt komma hem. Att gå på gatorna hemma, åka bussarna och precis kommit tillbaka till jobbet. Allt känns så bra här hemma, men jag saknar Tanzania varje dag. Jag har inte ord för hur glad jag är över att jag tog steget och uppfyllde en av mina största drömmar. Att något jag drömt om i flera år, i stort sätt hela mitt liv, längtat efter. Jag uppskattar varje liten sak här hemma tack vare allt jag fick uppleva där borta. Jag är så tacksam över allt och inser vad jag faktiskt värderar i livet. 

Nu har jag varit hemma två veckor. Hunnit catcha up med livet. Samtidigt som jag varje dag får se hur det går för barnen och de andra volontärerna i Tanzania, samma plats som varit mitt hem under de senaste två månaderna. För mig, så var det mitt hem som var helt annorlunda från det i Sverige men ändå helt underbart. Det fanns en kall dusch, en annan säng men att kalla det för hemma var helt naturligt. 

Jag måste också passa på att tacka er alla som varit med och bidragit med insamlingen, vilken skillnad! Nu har huset snart färdigställts och det blir bättre för alla barnen. 

Jag har haft världens bästa två månader.

En vecka kvar i Tanzania

Hallå där! Jag börjar detta inlägg med att bjuda på en bild på floden som jag går förbi varje dag under promenaden barnhemmet. Jag har precis ätit lunch och ligger nu ganska så utslagen i min säng. Klockan nio denna morgon befann jag mig på barnhemmet, där jag möttes av barnen, Pamela och Collins (paret som äger projektet här) som jobbade för fullt. I och med vår insamling är det nu renovering på gång och idag var det rensning i garaget som gällde. Massa skräp hade samlats där under pågående byggnation av huset, men nu var det dags att tömma det. Så jag hjälpte dem med att rensa bort skräpet, sopa sand och få hela garaget tomt. Det tog sin lilla tid och var ett fysiskt jobbigt arbete, men tack vare att alla hjälpte till, gjorde vi klart det snabbare än vad vi trodde från första början. För min del, kändes det jätteskönt att kunna hjälpa till med den fysiska biten också och inte bara den ekonomiska! Efter spelade jag lite fotboll med en av pojkarna Nurdini, för att sedan traska hemåt för lunch. På vägen hem försökte jag för fulla muggar, andas in allt syre jag kunde få tag på av detta fantastiska land. Vid den här tidpunkten om en vecka, kommer jag befinna mig i Sverige då jag bara har denna vecka kvar här. Så snabbt tiden rinner iväg, mina sju veckor här har snart passerat.. Så kommer göra allt som krävs för att få ut det sista av denna underbara plats och alla fantastiska människor.

Känslosamma möten med barnens verklighet

Hej på er! Vilken vecka jag har haft.. Den har spenderats på en skola, Soweto primary school, en skola med barn i de flesta åldrarna. Veckan har gått ut på de känslosamma mötena med fattigdom, orättvisa och barnaga. Där dagarna gått åt till att själv försöka hantera det som jag tidigare enbart sett på TV, men som jag nu sett verkligheten av. Klassrummen är betonghus med en svart tavla och slitna träbänkar. Varje enskild klass motsvarar två eller tre klasser i Sverige. Metoden som lärarna använder är med våld i form av straff, eftersom det inte är olagligt i Tanzania. Barnen är så fattiga att flera av dem inte har råd med skolmat så de får gå hungriga en hel dag eller skolmaterial så de inte får ta del av undervisningen. Det har varit tufft, riktigt tufft, så hela helgen har gått åt till att ladda upp med energi igen genom några timmar i solen enbart i sällskap med en bra bok. Nu i efterhand tänker jag på de stunder i skolan som istället varit bra. Hur jag har under en veckas tid kunnat skapa en tillit mellan mig och eleverna, så de faktiskt inte behöver vara rädda för att misslyckas utan att det istället är något man lär sig av. Jag har förundrats över, men samtidigt imponerats av barnens glädje som fyller mitt hjärta trots att de stöter på sådana hemskheter under skoldagen. Jag har fått ett nytt perspektiv, på vad som är viktigt och inte. Så denna vecka har varit så viktig, tack för att jag fick chansen att vara med på den.

Ton av kärlek

Jag är i chock. Insamlingen har gått bättre än vad vi förväntade oss, helt fantastiskt vad människor är underbara som vill hjälpa till! Så redan idag kunde vi sätta igång med processen att färdigställa huset och lägga stenyta så barnen får det bättre. Vi åkte med Collins, överhuvudet för projektet och besökte en liten verkstad i utkanten av Moshi. Där jobbade ett flertal människor med att tillverka saker ur metall, bland annat då ramar till dörrar och fönster. Så det är steg ett i bygget av huset, grunden av ramar och räcken. Så på fredag kommer det vara färdigt med själva tillverkningen av dem, sedan om en vecka ungefär skulle det sättas på plats i huset. Så känns grymt att enbart efter två dygn har vi kunnat sätta igång arbetet med huset. Så tack till alla som bidragit, vi är evigt tacksamma! Jag har också idag åkt förbi stan för att köpa lite bönor och ris till Charity Daycare som jag jobbat på de senaste två veckorna. Deras största problem är att betala hyran, lärarnas löner och maten som barnen äter pågrund av att intäkterna inte är tillräckliga. Detta beror på att de har öppnat sitt daycare för så många barn som kan gå gratis, bara för att ge dem en möjlighet även om deras ekonomi inte är den bästa. Så känns bra att kunna bidra där också, inte bara med min närvaro utan också med totalt tjugo kilo av bönor och ris som barnen kan äta. Jag är så glad över att jag får chansen att göra detta för dessa barn, så tacksam över att jag fått träffa dessa människor och barn här i Tanzania. Jag kan ge iväg tjugo kilo av bönor och ris, men det kan aldrig väga upp de ton av kärlek som existerar här.

En insamling för barnens bästa

SWIWSCO är en organisation som jobbar med barn i Tanzania och grundades av Collins. Med öppna armar tog han emot runt nitton barn i sitt egna hem, barn som antingen är föräldralösa eller att deras föräldrar inte klarar av att försörja dem ekonomiskt. Volontärresor som är ett svenskt företag har ett samarbete med Collins, där det finns en chans att åka till Tanzania för att arbeta med dessa barn. Tack vare volontärers engagemang har barnen precis fått tillgång till ett nyrenoverat barnhem och deras levnads standard har blivit bättre med tiden. Men fortfarande finns det en del problem kvar som barnen behöver utstå. Pågrund av bristande ekonomi är barnens lekplats ett byggprojekt, bland betong, grushögar och stenar. Inget utrymme finns för dem att göra det som barn ska få göra: leka och bara vara barn. I nuläget bor de också så pass trångt att vissa barn får dela sängar eller sova på en madrass mitt på golvet. Som volontärer vill vi hjälpa dessa barn, vars hjärtan är så stora att de är tacksamma för det minsta lilla. Vi vill hjälpa barnen som förgyller våra dagar här i Tanzania och gör vår vistelse här, till den bästa. Genom att starta en insamling vill vi skapa möjligheten att färdigställa detta byggprojekt så barnen får den levnads standarden som de förtjänar. Vad som krävs, är inte mycket. Många bäckar små gör en stor å, det vill säga att ett litet bidrag gör mycket för dem här i Tanzania. Enbart 20, 30 eller 40 kronor kan göra en stor skillnad här och tillsammans kan vi göra så att vår vision blir möjlig! Vill du vara med och hjälpa till? Swisha din valfri summa till 0729243771. Hör av er vid frågor: jullan-karlsson@hotmail.com

Jag har bestigit Kilimanjaro

Jag har varit frånvarande i en veckas tid, men vet ni vad? Under denna vecka har jag tametusan bestigit Kilimanjaro och vandrat upp på dess topp. Kan inte förstå det nu när jag är tillbaka i byn att jag faktiskt gjort det. I sex dagar befann jag mig på världens högsta fristående berg, med ett mål: att ta mig upp till toppen. En ren berg och dal bana var det där uppe, bokstavligen var det vandring både i krävande uppförsbackar som nedförsbackar. Det var också tufft att sova i tält under de kalla nätterna men samtidigt mysigt att äta i ett annat tält med ett ljus vars ljushållare var en potatis. Jag kan säga att detta var en av de bästa men samtidigt tuffaste veckorna i mitt liv. För vad jag kämpade mot både den fysiska och psykiska pressen för att ta mig upp. Men när jag nådde toppen efter att ha kämpat så länge, kunde jag inget annat än att gråta. Och jag bara grät, för jag var så stolt över mig själv och vad jag tagit mig igenom denna vecka. Så tack Julia, för att du tog chansen att få uppleva denna vecka!

Tre veckor på resande fot

Nu har tre veckor passerat, eller för att vara helt exakt är det imorgon. Idag har varit en ledig dag och även den första dagen jag inte haft något specifikt inplanerat. Hannah åkte hem i torsdags så nu har jag varit ensam i några dagar innan det är dags för nästa volontär som kommer imorgon. Jag har idag passat på att tvätta, åkt i till stan för en fika, läst och även ritat vilket har varit rogivande. Inte alls en tråkig dag faktiskt, utan mer en lugn dag vilket var välbehövligt för min del just nu. För att summera de tre första veckorna så måste jag säga att Tanzania har tagit mig med storm. Visst finns det sin små nackdelar men jag är en person som inte alls väljer att fokusera på det. Istället väljer jag att ha i åtanke det som är så himla bra här, för enligt mig blir vardagen roligare då och dessutom så tycker jag att livet är för kort för att slösa bort det på att se nackdelar överallt. För nackdelar möter vi på vart vi än går, de går inte att undvika. Så därför menar jag det verkligen när jag säger att jag trivs superbra här, älskar att vara med barnen och jag trivs också med kulturen. Nu har jag kommit in ordentligt i vardagen här, något som jag för tre veckor sedan var så nervös över på flygplatsen innan avres. Så nu är det dags att bli lite nervös igen för på måndag ger jag mig iväg på nästa stora utmaning: Bestigning av Kilimanjaro. Wow, vad det ska bli ballt. Tufft, men ballt. Så jag bjuder på en halvfärdig bild jag tecknade idag, inspirerades av Afrika såklart men hade enbart bläckpennor så fick bli som det blev.

Charity Daycare

De två senaste dagarna har jag jobbat 9-12 på ett daycare tillsammans med barn mellan 2-5 år. Mysigaste ungarna måste jag erkänna, när de sjunger på morgonen i kör och hur de vill lära sig nya saker. Visst är det tufft att ha barn som ibland saknar hämningar, när barnen blir ledsna eller osams, när de petar sig i näsan eller bara utforskar genom att nypa en i armen eller dra en i håret. Men det vägs upp av allt det fina i dessa barn, bara för att de är just barn. För barn är så härliga att jobba med!

Lever loppan med barnen

Ja, idag går att sammanfatta med ett ord: glädje. Jag sitter här på vårt hus uteplats och lyssnar på böneutropet samtidigt som det luktar plast. Bränd plast. För här existerar ingen sopsortering så deras sätt att ta vara på sopor är att bränna det. Jag och Hannah har idag lekt hela eftermiddagen med barnen på barnhemmet. Vi köpte en fotboll till dem som verkligen gav lycka till allihopa. Så både stora och små barn tog vi med oss till en fotbollsplan för att spela fotboll, hoppa hopprep och bara leka. Kul var det verkligen, fast jag fick lite av en allergisk reaktion av gräset så det började klia över hela kroppen och fick även en del utslag. Men det försvann direkt nästan när vi lämnade gräset så det är ingen fara med mig. Trött nu, helt slut i huvudet men förberedd för morgondagen. Den består av dagis först med barn mellan två och fem år. Kommer smälta för de är så söta, helt säkert. Senare på kvällen blir det ett besök på barnhemmet bara för att träffa de fantastiska barnen då alla slutar skolan efter fyra. Puss & kram direkt från Tanzania.

Andra lördagen i Tanzania

Andra lördagen jag spenderar här i Tanzania och den var fullbokad med en dagsutflykt. Jag och Hannah blev upphämtade klockan 8.30 denna morgon av vår chaufför. Dagen bestod av först ett besök till startpunkten av Kilimanjaro bestigningen, det vill säga där man påbörjar bestigningen helt enkelt. För mig, vars bestigning nu blivit framflyttad två veckor pågrund av att en annan svensk tjej ska bestiga den då så vi kan göra den tillsammans, var det coolt att vara där. Jag blev ännu mer taggad på bestigningen och även började fundera över hur galet det är att jag ska göra det. Kommer bli tufft, men börjar bli mer mentalt förberedd än nånsin. Efter det tog vi oss vidare till Ndoro Waterfalls, ett jättefint vattenfall beläget nära Kilimanjaro. Hela området som vi åkte i var väldigt vackert pågrund av all grönska eftersom det ligger så nära berget och därmed får fukt. Det gör att växter växer bättre där än mer mot Moshi town och byn Soweto där vi bor. Sedan tog vi oss till en kaffeplantage där vi fick följa med processen från kaffebönor som växt, till att dricka egengjort kaffe. Det var väldigt kul att se, dock var det en guide som var påverkad på ett eller annat sätt som var lite jobbig. Annars var det en fin liten plantage mitt på landsbygden som försörjde sig på kaffet. Sist men verkligen inte minst var grottorna på tur och dessa grottor användes av en viss tribe i Tanzania som hette Chaga. De var kända för att bo i dessa grottor under krig, bland annat andra världskriget. Det var riktigt coolt men också obehagligt för vi bokstavligen kröp ner under jorden i urgrävda tunnlar som använts av triben när landet låg i krig. Lite läskigt, men riktigt rolig upplevelse. Sedan gled vi hemåt och hela kvällen har vi suttit snackandes, med lite vin och även läst en del. Det var min lördag det, imorgon har jag varit iväg hemifrån i hela två veckor! Puss & kram.